Kontakta oss via vår blogg eller e-post ostgotakatterna@live.se

tisdag 30 mars 2010

Hej Kattvänner!

Efter flera veckor av listiga katter som hittar skrymslen och vrår i min lägenhet, som är betydligt större än vad jag tidigare trott, sitter det två katter och kolla in mig om kvällarna.

Nostippen har sin fasta plats i en upp- och nervänd låda och Fläcken under min säng. De första dagarna efter att jag slutligen stängt för det sista gömstället var de rätt så försiktiga, speciellt Nostippen som i princip gömt sig någonstans under hela den tid de bott här. Fläcken är betydligt mer nyfiken och är den som är snabbast på att strosa runt i lägenheten efter att jag släckt ljuset om kvällarna. Hon lyckades hitta en skön plats i min tvättkorg och låg där en hel dag och kikade på mig, uppenbat nöjd med sin nya position. Riktigt lika nöjd var hon inte när jag skulle in i garderoben och stöka, då smet hon tillbaka till sin ordinarie plats under sängen.

De senaste dagarna har de båda börjat tina upp lite mer och kollar in mig med mer nyfikna ögon än med rädda och vaksamma. Kan vara så att jag brukar muta dem med lite godis när jag sitter bredvid och pratar med dem. De slappnar också av mer och mer när jag är i närheten och måste inte ligga och titta på mig hela tiden. Då jag tagit för vana att slå på lite musik på kvällarna brukar Fläcken lägga sig ner och blunda. Hon har också blivit så modig att hon vågar sig ut i lägenheten när ljuset är tänt, ibland sätter hon sig bredvid sängen och kollar in mig när jag sitter vid datorn eller så smyger hon sig ut för att äta då jag ligger i sängen och läser. Varje gång blir jag lika glad över att få se denna vackra katt i rörelse. Nu hoppas jag med spänning att även Nostippen ska blir lite säkrare och våga sig ut lite mer. Men vi tar det steg för steg och är glada över varje litet framsteg som görs.

Många hälsningar Matilda (nu med två synliga katter)

söndag 28 mars 2010

Kissar som är kvar?

Här är några av de kissar som går kvar därute, som skulle behöva komma in. Tyvärr är det flera som vi inte har sett på länge och vi undrar så var de har tagit vägen?! :(

Humlan (länge sedan vi såg kissen)
Coffee´s syskon (länge sedan vi såg kissen)
Sagas mamma (länge sedan vi såg kissen)

Ska gå igenom bilderna igen, för 150:e gången och spana och se vilka kissar som mer är borta :( sorgligt är det i alla fall!

Enligt mataren är det ca 5 kissar och äter, men frågan är vilka kissar det är? Är det samma kissar alla gångerna? Svårt att dokumentera dem när man inte ser dem tyvärr :(.


Vithaka

Semilånghåret

Sagas mamma

Noname

Domarn

Mamman med magen

Musse

Undrar gör vi... var har ni tagit vägen kissarna?

/Malin

måndag 22 mars 2010

Svartöga & Svarta svansen (löst)

Svartöga och Svarta svansen behöver snarast ett nytt stödhem/permanenthem!
De är kastrerade, vaccinerade, id-märkta och avmaskade.

Det enda dessa raringar vill ha är värme, kärlek och omtanke.
Någon som älskar dem för de individer de är!


Svarta svansen


Svartöga



Har du möjlighet att hjälpa någon utav dem eller kanske båda två?

Kontakta oss på ostgotakatterna@live.se

Svartöga finns i stödhem och när Svarta svansen kommer in så får även hon komma till samma stödhem.


lördag 20 mars 2010

Hälsningar från Tippen & Dumlan

För ett litet tag sen hälsade vi på Tippen & Dumlan i sitt nya hem. Lika ljuvliga som jag minns dem!

Nyfikna Dumlan är en modig liten sötnos medans tuffa Tippen inte är lika tuff längre. :) Tippen sprang och gömde sig när vi kom på besök men satt med lååååång hals och kikade på oss när hon inte trodde vi såg på. En riktig liten gullegris. Matte försökte muta fram henne men hon satt så bra bredvid toalettstolen och hade inga som helst tankar på att komma fram så länge vi var där!

Dumlan däremot var betydligt tuffare, husse bjöd på mumsigheter och det är ju svårt att motstå. *fniss* :) Hon njöt av att bli klappad och satt i soffan och tittade nyfiket på allt som hände runtomkring.

Kissarna busar mycket tillsammans och pratar med varandra, tvåbeningarna kan vara lite läskiga ibland och då går de iväg.

Det var så underbart att se deras framsteg och jag vet att de kommer bli alltmer modiga då deras tvåbeningar jobbar mycket, mycket med dem. Jag är så glad att Dumlan & Tippen hittade hem!


Så spännande det är att få följa dem i deras nya liv! :)

/ Lina

fredag 19 mars 2010

Fler kissar behöver komma in i trygghet

Ett rop på HJÄLP och en maktlöshet så stor att jag nästan inte kan andas!

Dagarna går och det har varit akut förut och är det fortfarande, ännu mer nu då vi kan se att det dyker upp nya kissar hela tiden :´( och en del har början till magar :´( och där finns nog småttingar har vi en känsla av.





Igår när vi kom ner till kolonin såg vi 2 kissar på plats och en av kissarna var ny för oss. Verkligheten är så bitter och till slut kan kroppen inte ens vila när man sover, för hela tiden glider drömmar och tankar tillbaka till just de här kissarna. Kolonikissarna som berör mitt hjärta så mycket!

Jag visste att det var svårt, men jag trodde inte att det skulle vara omöjligt att hjälpa den här kolonin att få komma in och få en alldeles egen familj.





Ögonen tåras och verkligheten slår en på käften, det gör så ont! En käftsmäll kan jag ta, men jag kan inte förstå att det inte finns stödhem för de här kissarna. Var finns alla som har en liten vrå över för en skyggis, för jag kan inte sluta att tro att ni finns därute :(

Måste alla kissarna vara tama för att få en chans? Måste det vara perfekta katter redan från allra första början när de kommer in? Vad är det som gör att inte människor vågar chansa att ta hand om en skyggis?

Ni skulle se min skyggis som kom till mig för nästan ett år sedan, hon är den mest tillgivna och trogna kamrat som jag någonsin mött. Hon är inte kompis med alla som kommer hit och alla får inte känna när hon smyger sig upp i soffan för att trampa runt en liten stund för att sedan slå sig till ro och somna alldeles intill mig. Vilken LYCKA! Har man upplevt det så har man upplevt lycka och så stor ödmjukhet för både kissen och livet här och nu. Att ta tillvara på ögonblicken när de kommer så de inte faller i glömska utan för alltid finns kvar.

Just idag är det en riktig depparkväll, jo, även jag har sådana :`( Jag har släckt ner här och sitter med levande ljus, bara för att för en liten stund andas och bara vara. Hela tiden så tröstar jag mig med att imorgon är det en ny dag och kanske att någon hör av sig på annons eller via vår mejl och säger... "här kan en eller två kissar bo" så... jag blåser ut ljusen och drar ett djupt andetag och hoppas ännu en gång på morgondagen.

Är det kanske Du som skickar ett mejl eller svarar på vår annons så att en kisse kan komma in i tryggheten? För... jag VET att Du finns, jag ska bara hitta Dig :)

/Malin

tisdag 16 mars 2010

Hemma hos Pricken.



Igår var vi (Malin och jag ) och besökte Pricken i hans stödhem.
Han bor med en kattkompis Elsa samt två mattar. Det har varit lite turbulent mellan Pricken och Elsas så vi ville kolla hur de mådde och hur de betedde sig...och givetvis fota skönheten själv (Pricken).




Prata om att vi blev förvånade vilken modig liten kille vi mötte, han sprang inte och gömde sig utan låg kvar på golvet och tittade på oss med nyfikna ögon när vi kom och satte oss precis i hans närhet....han åt till och med godis ur handen på mig fast jag var ny och främmande för han.

Jag fick även gosa och klia Pricken under hakan...Åhhh, så skööööööööööönt han tyckte det var...han glömde t.o.m. godiset för en stund *L*

Sen busade vi och lekte lite med båda missarna. Pricken är en mycket lekfull...aktiv misse och otroligt nyfiken på allt som händer runt omkring honom, och Elsa är den mera "softa" typen av misse.



Vilka framsteg han har åstadkommit i stödhemmet, de har verkligen lyckats få honom att våga sig fram och visat att det inte är farligt att man tar i honom.

Nu ska vi prova med Feliway för att förhoppningsvis få mera harmoni emellan katterna.

Stödhemmet har så mycket kärlek till båda missarna och är så måna om att de båda ska må bra och vi är så tacksamma för att de är utrustade med stort tålamod och vill göra allt för att få det att fungera med missarna.

Så nu håller vi tummarna och önskar stödhemmet lycka till i deras arbete med katterna.


//Maud

söndag 14 mars 2010

Svarta Svansen är inne i värmen


Efter att ha fått klart från vårt slusshem, att de ska bli stödhem åt Azea (f.d Svartöga) så fick vi också klart att det kunde komma en kisse till och bo där tillsammans med Azea.

Planering tog fart och efter att vi i veckan försökt att dokumentera de kissar som finns kvar i kolonin så kändes det som om Svarta Svansen var mest akut, för den kissen är väldigt lik Azea (hona) så vi tror alltså att Svarta Svansen också är en hona (men det talar vi tyst om - för vi har haft fel förr).

Idag dök det dessutom upp flera nya ansikten :( ett himla bläddrande bland alla bilder när jag kom hem kan jag säga! Det finns fler kissar kvar än vad vi trodde, eller kanske föreställt oss!

Så, som alltid... VI BEHÖVER STÖDHEM och det behöver vi NU!

Kissarna behöver komma in för att slippa bli dräktiga, eller göra andra honor dräktiga!

Nu annonserar vi på blocket efter stödhem och vi hoppas att vi blir översvämmade av svar såklart, men det är inte självklart tyvärr, det har vi sett i verkligheten som slår oss på truten emellanåt!

Det är tungt nu och vi behöver verkligen hjälp!!!

Vi är i alla fall mycket glada över att Svarta Svansen har fått komma in idag och tack snälla goda människor som ställer upp som stödhem till både Azea och Svarta Svansen (döp gärna sötsaken till något fint). Ni är värd all min beundran, från djupet av mitt hjärta... TACK!

Over and out for now

/Malin


torsdag 11 mars 2010

Bilder från stödhemmet (Nostippen och Fläcken)

Nostippen nere i skrymslet de för tillfället gömmer sig i.


Fläcken under min säng

Till helgen kommer jag att ha mer tid och ork att ligga vaken och försöka stänga för när de båda är ute för att äta och denna gång har jag satt för alla springor i köket ordentligt så snart kanske jag få njuta av att se dem i dagsljus också!

Många hälsningar Matilda

tisdag 9 mars 2010

Måns

Hej! Kolonikissen Måns (f.d. Half-face) här. Har nu varit inomhus i 2,5 veckor och jag ljuger om jag säger att jag inte trivs!

Jag bor fortfarande i köket när min matte inte är hemma eller när hon sover, det är lite tråkigt tycker jag, men jag får samtidigt vara ifred från de andra kissarna i huset. Ja, nu är det ju inte så att jag inte tycker om dem.......... Det är väl snarare tvärtom. Jag är FÖRÄLSKAD. Dessutom i fler än en kisse!!!! Det finns hela sex tjejkissar här, vilket harem. Två utav dem är jag totalt besatt av, de har lite längre päls än mig och är sååå mjuka och vackra... Jag vill bara gosa, kramas och pussas med dem. Tyvärr är de inte lika besatta av mig, de verkar tycka jag är påflugen?! Suck! Men skam den som ger sig... Så fort jag får se dem börjar jag spinna, jama och trampa med framtassarna, jag kan inte behärska mig. Jag VILL inte behärska mig om sanningen ska fram. *fniss*

Tvåbeningarna är jättesnälla mot mig, de stryker mig ömt och kliar mig bakom öronen. Mmmmmmm säger jag och spinner tillbaka.... Och buffar på dem. Ibland ligger jag i mattes famn, det känns lite läskigt och jag brukar titta på henne med stora ögon som säger: "Men matte, vad tar du dig till? Snälla rara tvåbening, släpp ner mig.... Vi kan gosa på golvet istället! Snälla....?" Och så ser jag sådär ledsen och liten ut. Matte har då inte hjärta att hålla mig kvar utan släpper snällt ner mig..... HA! Jag har mina knep. ;-)

Mina tassar beter sig konstigt också, de står och trampar. Konstant. Jag har faktiskt svårt att gå p.g.a. detta eviga beteende! Tvåbeningarna skrattar åt mig och säger att jag är så söt med mina stora, trampande tassar. Men vad är det för stil? Jag kan ju inte rå för det!

Jag gillar verkligen maten som serveras här, mums! När matte kommer med skålen med mjukmat, då blir jag alldeles till mig och svansar kring fötterna och stryker mig mot benen. Åh, så gott det är! Matte viskade nåt om att det blir tonfisk ikväll, oj oj oj, jag längtar............



Pssssssssst. Jag letar efter ett hem där jag kan stanna för alltid....

Måns är kastrerad, vaccinerad och id-märkt.

/Nospussar från Måns via stödmatte Lina



måndag 8 mars 2010

Stödhemmet skriver (Nostippen & Fläcken)

Nu har de två busarna bott under diskbänken i över en vecka och jag tyckte att det var dags att göra något åt det hela. Eftersom de började få rutin på att gå ut och äta båda två strax efter att jag släckte lampan på kvällen hade jag ett ypperligt tillfälle att stänga för skåpdörrarna tyckte jag.

Det första problemet var att komma på ett sätt att göra det från sängen i andra änden av lägenheten. Efter lite uppfinnande så hade jag ett långt tygsnöre att dra i. Allt gott och väl nu var det bara att vänta tills båda katterna med säkerhet var ute från sitt krypin. Svårt att se sådant när det är mörkt, men tillslut så vågade jag mig på att stänga och visst satt det då två små katter och tittade anklagande på mig när jag gick in i köket. Band fast skåpdörrarna ordentligt och kände mig ganska nöjd med kvällens arbete.

Så på morgonen ville jag naturligtvis titta på de två skönheterna som jag bara skymtat i mörkret den senaste veckan. Fläcken hade återtagit sin favoritplats mellan två lådor under sängen men Nostippen kunde jag inte hitta. Efter en hel del letaden bestämde jag mig för att kolla under diskbänken igen och där låg det en liten katt och tittade upp på mig. Även med stängda skåpdörrar hittar hon dit hon vill. Ett liknande hål/springa som fanns under skåpet i ena änden av köket fanns också i den andra änden och istället för att hamna under en garderob i hallen hamnade hon nu under diskbänken igen. Bara att ta fram ännu en bit kartong och sätta för och rigga upp tygsnöret igen för att göra ytterligare ett försök att stänga.

Efter en hel del väntande, de hade blivit märkbart mycket försiktigare så lyckades jag stänga i tid igårkväll igen. Nu var jag rätt så säker på att köket var kattsäkrat ordentligt och att jag skulle få tillbringa lite tid tillsammans med båda katterna. Återigen när jag vaknade i morse så hittade jag Fläcken under sängen, hon såg rätt så avslappnad ut där hon låg och tittade tillbaka på mig. Nostippen därimot hann jag inte hitta innan jag var tvungen att cykla till jobbet. Jag tror jag har fått hand om en mästerkatt i att hitta gömställen. Förhoppningsvis har hon inte hittat något mer hål att krypa ner i, men det känns som om hon hela tiden hittar nya ställen, hur noga jag än är med att känna under skåp och möbler efter springor. Jag ska ta en ordentlig genomsökning ikväll när jag kommer hem igen och hoppas på att hon krypit bakom några lådor som står under sängen. Hoppas och håller tummarna för det.

Mvh Matilda (med en katt under sängen och en annan någonstans i lägenheten)

torsdag 4 mars 2010

Sötnosarna!

Nalla har sitt ställe bakom tv:n och Svanstippen och Semlan ligger under sängen. Filtarna som jag föste under sängen passar inte raringarna, det är nog för varmt kan jag tänka mig?! Det är klart att det är varmt, även om min lägenhet inte är supervarm så är det skillnad mot att vara ute i kylan, det slipper de här raringarna i alla fall.Igår var vi en tur till kolonin och även dagarna innan.

Det är svårt att få klart för sig hur många kissar det är kvar därute, som vi själva ser och kan räkna in, men i alla fall 5 stycken som vi känner igen och sedan för mig en främmande kisse med ganska så stor mage :(. Men, det kan vara en hane, eller vi knäpper händerna och ber för det!

Hoppas verkligen att det inte blir flera bebisar i vår, för det har varit tillräckligt tungt kan jag lova!

Svanstippen


Som vanligt och hela tiden söker vi STÖDHEM för de kissarna som går kvar ute. Det är bråttom att få in dem innan det blir bebisar! Det räcker med kissar nu som om det går att abortera så gör vi det!


Semlan

Om du kan tänka dig att vara stödhem så mejla oss på ostgotakatterna@live.se :)

Ska se om jag kan få ett par bilder på Semlan och Svanstippen, men jag vill inte skrämma dem :( för det känns rätt så onödigt :) vi tar en dag i taget och det går sakta men säkert framåt. De är duktiga kissarna här hemma.

Dags att muta med lite godis :)

Ha en bra dag önskar Malin

onsdag 3 mars 2010

Azea i slusshemmet

Azea i slusshemmet

Azea (före detta Svartöga) har nu bott hos oss i två veckor och har så smått börjat anpassa sig till ett liv som innekatt. De första två dygnen har hon både överraskat oss genom att bosätta sig på en hög bokhylla (!) en hel dag och kikat ner på oss och genom att hälsa på ena matte säng under natten när hon låg och sov. Hon blev dock inte långvarig i sängen när hon märkte att matte var vaken! Azea har fortfarande garden uppe mot oss och gömmer sig i hennes favoritgömställen under dagen. Men på natten tar nyfikenheten över när hon tror att vi inte ser… ;)

Azea ligger och kikar från hennes favoritgömställen.

Vi klappar henne varje dag för att förhoppningsvis vänja henne och få henne tycka att det är riktigt skönt, och hon låter sig faktiskt klappas utan så mycket som ett fräs! Men så fort hon får nog kryper hon längre in i sina gömställen och observerar oss med sina gula stora ögon.

Kissen är väldigt lugn av sig och ligger mest och spanar om dagarna. Vi tror att Azea kommer bli en perfekt knävärmare åt den som tar sig an henne!

Kramar mattarna Jossan och Alexandra


tisdag 2 mars 2010

Rädda ögon...


Har fått en bild på en av raringarna nu, men frågan är väl vem av dem det är. Såg en tydlig tipp på svansen, så jag tror att det är Svanstippen.

Det är svårt då man inte ser båda två samtidigt :) då man i princip bara ser skillnaden på dem via storleken :) dessutom ser ju alla kissarna "små" ut när de ligger ner.

Här kommer i alla fall bild :)

Nalla har förresten äntligen tappat plåstret på örat :) så nu har hon ingen strut kvar där.

Det kommer ta tid att få de här kissarna lugna och trygga och det är så viktigt att ge dem massor med tid, tålamod och massor med godis såklart.

Svårflörtade är de busarna, men det gör ingenting. De sköter numera lådan perfekt och äter bra och leker om nätterna när jag inte kan störa dem, det är smarta kissar det här :) och min kärlek till dem är stor <3 fina, fina kissar!

Idag hoppas jag att jag kan ställa in sängen i rummet så de byter gömställe :) tv:n är inte det bästa stället att gömma sig på för där kan jag inte se dem på avstånd utan att skrämma dem :( jag vill spana lite på dem, men utan att skrämma dem för mycket.

Nalle Puh vet jag inte om det funkar, men det är ju det jag läser för dem i alla fall. Sötnosarna!

/Malin