Kontakta oss via vår blogg eller e-post ostgotakatterna@live.se

tisdag 14 september 2010

En nykomling i kolonin

Den här lilla missen kom smygandes och visst är missen lik både Musse och Spökis, så himla fin och så himla rädd!

Idag såg vi inga missar alls i kolonin, men maten är uppäten, frågan är bara vem/vilka som äter den. Fläcken har en egenhet som hon hade i kolonin, det är att hoppa upp på fönsterblecket och titta in i köket hos mataren, men han har inte sett någon kisse där.

Orolig blir jag alltid när det går några dagar och jag inte ser kissarna, men de är där, helt klart! Undrar bara när jag ska få syn på dem?

I helgen ska vi sitta nattvak för att kolla kissar och då får vi se hur många vi kan räkna till, inte så lätt då det är mörkt om kvällarna/nätterna nu, men vi försöker så får vi se vad det ger!

Kanske att mataren kan ha lampan tänd där de äter? Föra det på tal ska jag i alla fall göra! :)

Ikväll var det sol i Linköping och det var riktigt vackert, bara synd att inte kissarna var där för då hade jag kunnat njuta ännu mer av solnedgången. Det är vackert och inte så varmt längre. Tur att missarna har sina kojor, det är jag glad för, vi ser även att de nyttjas, för vi byter filtar ibland för att kolla om det är mer vitt än svart i hårväg :)

Nya bilder på Buff & Tuff kommer nog till helgen, de är allt lite mindre blyga nu, det är skönt!

/Malin

6 kommentarer:

  1. helt klart en nära släkting, kanske någon som var kattunge i våras, och växt till sig, ser ung ut

    SvaraRadera
  2. Så fin den är! Jag hoppas att Fläcken visar sig i helgen igen och kanske även den andra lilla rymmartjejen.

    /Matilda

    SvaraRadera
  3. Caroline, jag tänkte precis samma sak som du skrev! "Vilken skönhet" tänkte jag spontant. Men nu är jag samtliga Östgötakatter ovanligt söta.

    SvaraRadera
  4. hoppas fläcken kommer in snart o inte håller oss på sträckbänken...

    sötnos hälsar att hon flyttat ifrån sina pubertetsbrorsor o håller på att bekanta sej med världens snällaste katt lillan....hoppas dom finner varandra ...

    tack malin o bertil för att ni finns!

    SvaraRadera