Kontakta oss via vår blogg eller e-post ostgotakatterna@live.se

söndag 30 oktober 2011

Alla missarna


När Musse blir kastrerad så är alla missarna klara, kastrerade, id-märkta och vaccinerade.... HURRA!

/Malin

söndag 23 oktober 2011

Musse-mannen

Han landar sakta men säkert. Duktig att morra och hålla god distans, precis som det ska vara.

Avmaskad och där fanns många äckliga maskar, usch, så en sväng till med avmaskning blir det för pojken.

Han försökte såklart att ta sig ut, men i och med att det är sluss där han är i stödhem så var det bara för honom att ge upp, han var inlåst.

Vet inte om han gillar Bamse och Kalle Anka, men det får han läst för sig :). Han njuter i korgen med Bumbis-bädden och han ser inte så stressad ut... men som sagt vad... att ha tak över huvudet är han inte van vid, fastän att alla missarna borde ha chansen att ha ett tak över huvudet.

Grabben ska kastreras när tiden är mogen, men just nu är det vila och avmaskning som gäller.

Han behöver god tillsyn, värme och kärlek på avstånd och det får han... alla älskar Musse :)

Kram
Malin

måndag 17 oktober 2011

The King är inne


Så då gick han äntligen i fällan 2 år har det tagit farsan att inse att han inte kan vara kvar där utan alla tjejerna. Kylan är mer påtaglig och då äter missarna mer för att hålla värmen, vilket har setts de sista veckorna!

Ståtlig och vacker som en gryningsmorgon är han och nu ska han vila ett tag... landa och sedan ska jag kontakta vet för att se hur vi ska göra för att få grabben dit. Han är en stor misse som nog inte vill åka transport *hum* och troligen inte bli av med bollarna heller :) men det ska vi tala tyst om!

Nu vilar vi och andas och njuter av lyckan att pappa Musse är inne och trygg i värmen!

Välkommen in Musse du är efterlängtad!

/Malin

söndag 16 oktober 2011

Musse - kooooooom heeeeeem!



Rara Musse... kan du vara sååååå vänlig att gå i fällan nu... för sedan behöver Nostippen och Fläcken också komma in. Det börjar bli kallt ute nu :(

Malin

tisdag 11 oktober 2011

Paus i stress och leva i nuet

Det har varit lite paus i skrivandet här, men inte med katterna såklart. Jag behöver lite paus och jag behöver hämta lite krafter och energier efter att Polly fick somna in för alltid.

Jag återkommer så småningom, men under tiden jobbar jag med missarna såklart och fortsätter vardagen, även sorgen måste få ta plats, för det gör ont att förlora en vän, även om hon "bara" var en liten kattunge så var hon Polly ♥, en alldeles egen individ med en egen personlighet och alldeles mjuka öron.

Hon fattas mig...

Tack för allt stöd som vi får, ni berör mig

Kramar
Malin

torsdag 6 oktober 2011

Sov gott lilla Polly ♥









Hon fick chansen att bli en frisk liten fd kolonikatt, men när man öppnade henne såg man ett bråck på diafragman och missbildningar i hennes lever. Veterinären ringde mig, som lovat, om något konstigt skulle ses i hennes lilla mage. När telefonen visade Södra Djursjukhuset och jag mötte Emjons ögon mitt emot mig så visste vi båda två, det som inte fick hända hade hänt! :(

Jag är så ledsen för Pollys skull, att hon inte fick många fina år i trygghet, för det är alla dessa missar värda, stora som små :( men jag vet... ibland kallar Skaparkatten tidigt på vissa av våra pälsklingar och då kan man inte hindra detta utan man måste låta dem gå, även om det gör otroligt ont.

Lilla hjärtegullet, lilla pluppan, raringen och godingen och framförallt Pälsklingen, ja, hon hade många namn den här lilla missen.

Ett stort tack till Emjon som hela tiden funnits och finns vid min sida, smärtan gör ont, men det känns så bra att kunna dela den med någon som står nära och förstår. Tack för att du får mig att fortsätta att andas och får mig att fortsätta mitt arbete med missarna. Tack för att du höll om mig när jag trodde att jag inte skulle hålla ihop mer utan falla samman i en hög av ångest! Tack för att du är min vän!

Tack alla andra som ger sympati och empati till kissarna och till mig, det är ett tufft arbete med kolonin, men varje dag är en vinst och en bonus när jag får se tacksamheten i missarnas ögon. Jag älskar dem så mycket, för alltid!

Polly kommer alltid att vara en vinst i livet, minnena finns för alltid kvar och jag älskar henne precis som hon var, hon är en av mina små Pälsklingar för alltid!

Med sorg och minnen
Malin