Kontakta oss via vår blogg eller e-post ostgotakatterna@live.se

söndag 24 januari 2016

Sov i ro lilla Newie

I tisdags fick lilla Newie somna in för alltid.

Hon kommer för alltid att vara en katt med stor personlighet, precis som de andra Linköpingskatterna. Alla de har just det där speciella som gör att man älskar dem för alltid, trots att det passerar över regnbågsbron.

Lilla Newie såg nästan ingenting på slutet och hennes njurar var slut. Innan det blev alldeles för akut så kände vi att det är dags att låta henne somna in och slippa vandra mellan vattenskål och låda och kissa stora pölar.

Jag drog på det och väntade över jul för att hon skulle få det godaste hon visste, skinka och köttbullar och allt annat som hon tyckte om.

När tiden närmade sig så drog jag mig ändå... för jag vet hur ont det gör... trots att jag är skyldig att ta det beslutet när vi alla visste att hon inte skulle bli bättre utan sämre och sämre.

Sista natten låg hon i sin bädd i soffan och jag la mig nära henne... hon fräste men valde ändå att ligga kvar i den mjuka hjärtefilten som var hennes bästa filt.

Timmarna gick och när det var dags så ringde jag våra veterinärer och vi fick komma.

Det hela gick snabbt och hon somnade in och jag smekte hennes lilla panna och pussade henne mellan öronen. Lilla hjärtat... jag hoppas att alla de andra tar hand om dig, de som gått före dig.

Idag är det 5 år sedan Ludde-Ludd somnade in... och innan dess Mysan och många fler...

Älskad och saknad

måndag 5 oktober 2015

Blogginlägg om Nalla

Lördagen den 12 september fick Nalla, en av katterna från Linköpings-kolonin somna in.

Det känns helt overkligt när jag skriver det. Nalla, jag och Semlan skulle ju få många fler år tillsammans. Men hon blev bara sex år, och fem av dem tillbringade hon med mig.

Nalla hade under sommaren blivit mycket smalare. Jag var dock hemmablind och tillskrev det hela till stress då vi hade flyttat till Stockholm i början av sommaren, men antagligen hade sjukdomen slagit till redan då. En vecka innan hon fick somna in började hon matvägra. Det blev till att ta sig till en veterinär (Bromma djurkllinik) direkt på måndagen då jag bara fått i henne lite äggula och köttfärs på söndagen. Veterinären misstänkte njurproblem, men hon hade så dåligt blodtryck att de inte kunde ta blodprov. Så hon fick vätska insprutad under huden och en vitaminspruta och jag fick med mig en tub med näringspasta som jag skulle tvångsmata henne med för att få upp henne i bättre skick så att de kunde få ut tillräckligt med blod från henne för att de skulle kunna analysera proverna. Jag tyckte inte hon blev bättre av åtgärderna, så veterinären och jag bestämde att de skulle ha henne hos sig över torsdagen så de kunde ge henne mer vatten och tvångsmata henne. 

Hon blev bättre och de kunde ta prover som visade på helt okej värden på så gott som allt utom röda blodkroppar, men det sa veterinären kunde bero på svält för hon hade ju inte ätit bra de senaste dagarna. Jag fick med mig Nalla hem och veterinären och jag bestämde att hon skulle få vara hos dem över dagen på fredagen också för att få mer stödjande åtgärder. När vi kom hem på fredagseftermiddagen var hon lite piggare än hon varit under veckan och jag hade hopp om att det skulle vända. Men på fredagkvällen/-natten började hon andas tungt. Jag trodde det berodde på att hon hade ont i bakbenet där veterinären tidigare under veckan gjort ett snitt som de fått sy ihop med tre stygn. Även på lördagen andades hon tungt och pupillerna var stora och det var tydligt att hon plågades, men fortfarande trodde jag att det var smärtan i benet det handlade om. Eftersom jag inte fått nåt smärtlindrande till henne och det krävs veterinärbesök för att få sådant utskrivet åkte vi in till Albano djursjukhus.

På Albano började jag förstå att saker var allvarligare än jag hade trott när vi direkt fick byta mottagningsrum så att vi fick vara i ett där hon kunde få syrgas. Och bland det första som jag kommer ihåg att veterinären sa var ”Det där är en väldigt sjuk katt”. Då insåg jag att det inte var säkert att vi skulle få åka ifrån djursjukhuset tillsammans. Nalla fick en filt att ligga på och en kanyl i benet så hon kunde få dropp och de tog blodprov och sen tog de henne till röntgen. Jag var inte med när de röntgade henne, men personalen sa att hon uppförde sig fint och bara hade tittat undrande på dem när de gjorde massa (enligt henne) konstiga saker. Röntgenbilderna visade det jag fruktade mest av allt: hennes buk var vätskefylld och efter att veterinären tagit prov på bukvätskan och den var halmgul sattes diagnosen FIP. För er som inte vet det är FIP en riktig skitsjukdom som alltid är obotlig och alltid har dödlig utgång. Så det var inget svårt val att låta henne somna in, det var bara väldigt, väldigt jobbigt.

Vi fick bara fem år tillsammans, men det var fem fina år och jag har aldrig ångrat att jag släppte in två skyggisar i mitt liv, inte ens nu när mitt hjärta värker av saknad. Vi gjorde en sån lång resa tillsammans: från att jag inte ens fick röra henne när hon först kom till mig till att hon blev ett riktigt gosmonster. Hon försökte alltid verka tuff, men hon kunde hålla uppe den masken särskilt länge de sista åren utan ville gärna bli klappad och även av andra personer. På djursjukhuset fick hon beröm av personalen för att hon var så snäll, men tyvärr hjälper inte snällhet mot otäcka virus.

I mitt hjärta finns nu ett Nalla-format hål, men det är egentligen inget riktigt hål för där finns inte bara tomhet och saknad utan det är även fullt av kärlek och minnen av en liten katt som lärde mig så mycket och gav mig så mycket glädje.

//Johanna, matte/slav till Semlan och änglakatten Nalla"


lördag 27 december 2014

Long time....

Länge sedan jag skrev, men lusten och tiden har liksom inte infunnit sig, men livet har inte stått stilla för det, om någon trodde det!

Vi jobbar vidare i kolonin och försöker att lokalisera ett par nya katter som hittat dit, var kommer de ifrån liksom? HUM! 

Råttor finns det gott om och de tar sig in i huset tyvärr. Om det hade varit ett TNR där från början så hade det troligen inte varit mängder av råttor där vad jag kan tro! 

Åtelkamera 2 är beställd och betald och jag hoppas att den kommer snart... för jag behöver den verkligen på andra sidan huset, för att gardera mig och se vilka som bor där under huset, för visst är det några som bor där... undrar vilka bara? Tiden får utvisa...

Önskar er alla en god fortsättning på julen och gott nytt år från en del av missarna för Östgötakatterna!

Kram
Malin






söndag 28 september 2014

Uppstart av Östgötakatternas gilla-sida på FB

Nu har gillasidan startat igen via FB. Sök på Östgötakatterna så kommer den upp... :)

Det finns också en annan sida som jag håller i, Kattens rätt till liv - trots skygghet och blyghet om ni vill vara med där....

Gruppen Östgötakatterna kommer att vara kvar, men endast för dem som varit med från start och har nåt intresse av gruppen... om man är med och inte vill så går man såklart ur gruppen, det är ju frivilligt!

Nytt på sidan... till höger i menyn... under "vill du skänka oss en gåva" ligger redovisningarna för hela 2014 via hittekatter.ifokus.

Just nu strular det sedan sista uppdateringen av Ifokus så jag kan inte logga in som jag ska... men hela 2014 kommer redovisningarna ligga där... sedan känner jag att det räcker om jag redovisar via bloggen och hänvisar in på FB-sidorna, både grupp och sida!

Ni är välkomna både här och där :) och det är som alltid mycket.

Jag söker stödhem för Strimmer och Nyaste Nya Katten... eller iaf ett läkehem... katterna är skygga och behöver ett eget rum för att kunna läka ifred... vill du ställa upp? Maila mig på ostgotakatterna@live.se i sådana fall.

Det går en mamma med 3 bebbar på ett annat ställe så jag ropar även för de missarna... vill du, kan du hjälpa? En skyggismamma och jag vet ännu inte hur gamla bebbarna är... åtelkameran står riggad och på onsdag byter vi kort och batteri... vill du? Vågar du? :)

Life goes on... bara tiden som sällan räcker till :)

Tack alla ni som följer oss eller skänker en slant eller hejar på oss och katterna... alla behövs..

Ingen kan göra allt - men alla kan göra något!

Kramar
Malin


onsdag 6 augusti 2014

Redovisning Juli 2014

Redovisning Östgötakatterna Juli 2014
Kvar sedan juni 656 kr
In:

140701 Kattstöd 300 kr
140702 Lotteri 1599 kr
140710 Gåva åh lk 200 kr
140718 Traderagåva 28 kr
140724 Gåva Alice 200 kr
140725 Gåva Stationskatterna 200 kr
140725 Gåva Marie H 400 kr
140731 T kissarna 500 kr
140731 Kvar på åtel-insamlingen 800 kr
Summa: 4227 kr
Ut:
140705 Mat Molly & Dolly 699 kr
Kvar på kontot 31/7-2014 3528 kr
Jag har idag gjort en beställning på mat och feliway på Zooplus.com 2000 kr gick
beställningen på. Juni månad betalade jag själv förutom torrfodret till Molly och Dolly, jag har ju fått semesterlön :)
Åtelkameran har kommit, men jag har inte startat den ännu, jag väntar tills Mison har tid
att ta emot oss så vi kan göra det tillsammans! Jag måste ju lära mig! Fniss! Härligt att
kunna övervaka missarna som är på plats.
I onsdags såg jag Svarta Svansen som låg på bänken och sov och hon tycker såklart att vi
kommer där och STÖR, men vi fyllde upp mat och vatten och bytte kort i kameran och
sedan smög vi därifrån :)
Strimmer har inte varit synlig på 2 veckor, enligt kameran :( jag undrar var han har tagit
vägen... hoppas att han kommer igen så vi kan ”avbolla” honom.

Tack alla ni som är med i vår grupp på Facebook och tack alla som alltid stöttar och finns
där när det verkligen behövs!

Ingen kan göra allt - men alla kan göra något!

Kram
Malin & Bertil / Östgötakatterna