Kontakta oss via vår blogg eller e-post ostgotakatterna@live.se

lördag 20 oktober 2012

Life goes on....

Trots allt så går livet vidare och tiden rusar iväg och helt plötsligt så är hösten här och påminner med snorhala löv och kalla morgnar, det är verkligen H Ö S T !!! :(

Nu går många av mina tankar till de missar som inte är inne i värmen och tryggheten, de som inte har någon som vakar över dem eller spinner mjuka ord innan sovdags på kvällen, mitt hjärta gör ont!

Inga nya projekt i Östgötakatterna utan vi ska försöka att slutföra Linköping innan vintern är här! Strimmer, Svarta svansen och Nostippen och Fläcken, de måste komma in!

Finns det någon som kan öppna dörren för en skyggis och blir Östgötakatternas stödhem? Vi har ropat länge att vi nästan blivit hesa och vi har slitit vårt hår och vi har vänt oss ut och in och fram och åter... så igen... Stödhem, finns du som ömmar extra mycket för skyggisar, som har tid, tålamod för att missen ska kunna få tillit till dig?

Du måste vara 100% säker på vad du ger dig in på när du är stödhem, permanenta hem hittas inte så lätt och det kan bli en lång tid att vara stödhem, ingenting som man kan spekulera i såhär förstås, men vi skriver stödhemskontrakt på minst 1 år.

Att vara stödhem är en underbar känsla och ger otroligt mycket när missen vågar titta på dig nyfiket, eller äta i samma rum, fastän att du är där vaken... alla framsteg är framsteg och det ska vi inte glömma bort, alla framsteg räknas, även de små!

Tusselina, som kom i retur till oss, slutade att halta med hjälp av metacam, men nu haltar hon igen... så nu avvaktar vi... 3-4 veckor på inrådan från beteendevetaren Susanne Hellman Holmström som vi träffade på utställningen i Norrköpings Rackestadion för ett par veckor sedan. Tack för goda råd Susanne, hoppas att jag kan komma på en av dina föreläsningar om katters beteende, spännande skulle det vara :).

Sören, älskade katten Sören klappade in 930:- åt Östgötakatterna på utställningen och han kom dessutom 2:a på både lördagen och söndagen... men för mig är han alltid nummer 1 i allas ordning, den killen gör mig alldeles mjuk i hjärtat, klappekatten!

Familjen blå :) Mamma Mymla är kastrerad sedan tidigare och nu har småtottarna också blivit klara med kastrering, vaccination och id-märkning och dessutom har Mamma Mymla blivit köpt av Tizzla /Jessika så hon stannar för alltid... lycka till mamma blå... och som alltid, det sticker till lite i hjärtat när trollen får hem, men jag vet... det är så det ska vara... dock... de finns för alltid kvar i mitt hjärta! Tack Tizzla för att du gav mamma Blå (Mymla) ett för-alltid-hem, som vi vet så växer de inte på trän! :)

Lilla Topazen gör värsta framstegen och är alltid i centrum hos Emjon och missarna och vovvarna där - mitt hjärta berörs till tårar av lycka - killen, pussungen och gosekillen. Han tassade in med bilden av en bortstött misse och nu - för alltid en given plats - han vågar och han får ta plats, med nya kompisar som han lajar och leker med - jo de berör mig alla.

Har också fått höra att vi har blivit omnämnda i tidningen Tara, så den ska jag se till att införskaffa idag! Tack Britt

Nu ska jag se till att städa det sista och sedan en tur till Linköping för mat och span och ikväll ska Bertil och jag bli utbjudna på middag - det ser vi fram emot... Tack bästa Erika och Christoffer

Ha en vacker höst...

Redovisningen finns här för september... flåt mig att jag var sen :/

Kramar
Malin & Bertil


6 kommentarer:

  1. kn inte läsa på hittis....inväntar tt du lägger det här i stället

    SvaraRadera
  2. Tack Malin! Synd att jag missade (!) skriva hemsideadressen bara...men även ett omnämnande med namn (Östgötakatterna) är bra, jag hoppas det kan ge flera som är intresserade av att vara stödhem eller adoptera en hittekatt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det gör ingenting att bloggadressen inte var med, det var härligt att vara omnämnd i vilket fall, vilket har märkts på bloggbesöken! ;)
      Tack!

      Radera
  3. Ja nog är hösten kommen och precis som du tänker jag på de kissar som lever i hemlöshet och det gör ont. Det skulle vara väldigt bra om ni skulle lyckas få tag i stöd- eller permanenthem till resterande kissar i Linköping. Håller med dig om att känslan är underbar när man öppnar sitt hem för en skyggis och man lär känna kissen. Nu var Topaz inte en skyggis utan mera en blygis som inte hade koppling vare sig till två eller fyrbeningar. Det märktes tydligt att han varit bortskuffad och inte visste riktigt hur han skulle bete sig. När han började få förtroende för mig så utvecklades allt rätt snabbt i takt med att han blev varmare i pälsen. Han är otroligt timid och fick många fräs i nosen till en början av några här.Vi lekte mycket med alla kissarna samtidigt och bjöd på godissticks så de närmade sig naturligt. Han har fortfarande kvar sin trygga plats i sovrummet som han alltid vet han kan ta sig till. Det har gjort att han mer och mer utforskat resten av boendet och har nu full koll på allt. Första gången jag såg honom leka med Onyx fylldes mina ögon med glädjetårar. Min lilla kille var nu accepterad som en fullvärdig lekkompis av en lika timid kisse som Topaz. När de har jagat varandra och busat så har även Rubin blandat sig i leken. Kissarna här är väldigt förtjusta i laktosfri mjölk och jag ställer fram en större skål. Det är alltid Angelica som talar om att nu vill vi ha mjölk och när den är på gång talar hon högljutt om det för alla. Hon dominerar och dricker först och då kommmer Topaz och sticker ner sitt huvud bredvid och dricker samtidigt.Jag blir helt paff och väntar på en tass till varning men den uteblir. Angelica tillåter det undrens tid är inte förbi och matte blir överlycklig för det är ett stooort steg. Topaz har själv fått bestämma hur och när han velat avancerat framåt. Det har varit på hans villkor och jag upplever att han hittat sin plats och att han känner sig trygg nu. Nästa månad när jag fyller år kommer husse fråga vad jag vill ha då vet jag vad min önskan kommer bli.......Bättre present kan det aldrig någonsin bli och hur skall han kunna neka mig. Nu kommer vi här hålla alla tummar och tassar för bra stöd eller permanent hem och att fler vågar och vill ta chansen. Underbart att lilla Mymla fått ett för alltid hem också.
    Kram till er för allt arbete ni lägger ner för att kissarna skall få ett bättre liv.

    SvaraRadera
  4. Underbar läsning Emjon ♥ ♥

    Det där med att ta in en skyggis, som stöd- eller permanenthem är en resa. En resa jag inte hade velat vara utan! Lyckan när de kommer fram och äter i skålen fast man sitter brevid, lyckan när de springer över ens ben i leken eller biter en i fingrarna för att få godis, för att inte tala om första gången de spinner, då spinner hjärtat ♥

    Det kräver egentligen inte speciellt mycket; tid, tålamod, envishet och lugn är de viktigaste bitarna enligt mig. Har man inte lugnet så blir man tvungen att lära sig, katterna känner det innan man ens kommit in i samma rum, så man är helt enkelt tvungen att andas och vara i ögonblicket. Katt-terapi åt båda håll :-)

    SvaraRadera